Undersökningsområde ^

Sårballistik är den vetenskapliga studien av de effekter som uppstår när kulor och andra projektiler från skjutvapen tränger in i människokroppen eller i kroppen på en annan levande varelse (ett djur). Det är ett specialområde inom terminalballistiken som behandlar projektilers beteende i vävnad och vävnadssimulerande material. Området omfattar studiet av projektilens beteende och verkan, däribland den hastighet som krävs för att tränga igenom hud och vävnad, projektilens expansion, fragmentering och deformation, avvikelse från banan och tumling samt egenskaperna hos penetration och hastighetsförlust vid genomträngning av hud, vävnad och material som simulerar människokroppens densitet.

Mer specifikt är sårballistik en underdisciplin inom terminalballistiken och en särskilt viktig gren av ballistiken. Den undersöker de effekter och fenomen som uppstår i människokroppens vävnader när kroppen träffas av kulor eller andra projektiler från skjutvapen.

Bildning av traumatiska kaviteter. © 2010 Lichte et al.; licensinnehavare: BioMed Central Ltd.

Vad den omfattar ^

Exempel på ämnen som undersöks inom sårballistik är:

A. Projektilens inträngande i människokroppen och utträde ur kroppen.

B. Bildandet av primära och sekundära kaviteter i vävnaderna: den permanenta sårkanalen och den temporära kaviteten.

C. De krafter som verkar på ben och organ till följd av att energi frigörs.

D. Skadornas svårighetsgrad och omfattning.

De flesta föreställer sig en skottskada som en kula som passerar genom kroppen på samma sätt som en borr går genom trä och skapar en perforation, det vill säga en öppning med fasta, tydligt avgränsade kanter.

Denna föreställning är felaktig, eftersom en kula som rör sig genom kroppen krossar och sliter sönder vävnaden längs sin bana och samtidigt förskjuter den omgivande vävnaden radiellt utåt. Därigenom bildas en temporär kavitet som är betydligt större än kulans diameter.

Den temporära kaviteten kvarstår i 5–10 msec från den inledande snabba expansionen till kollapsen. Den genomgår en serie gradvis mindre pulseringar och sammandragningar innan den slutligen försvinner och lämnar den permanenta sårkanalen.

Kombinationen av vävnadsskadan i den permanenta sårkanalen och den temporära kavitetens effekter på vävnaden runt kulbanan — vävnadssönderdelning, kompression och sträckning — avgör i slutändan skadans omfattning.

Den temporära kavitetens läge, storlek och form i kroppen beror på mängden kinetisk energi som kulan förlorar under passagen genom vävnaden, hur snabbt energin förloras samt vävnadens elasticitet och sammanhållning.