Enligt N. Poulantzas, professor i kriminologi vid University of Ottawa i Kanada, bygger tillämpad kriminalistik på observation, hypotes, experiment och resonemang. En god “utredare” är den som kontrollerar resultat från undersökningar utförda enligt standarder mot allmänt vedertagen logik för att dra och värdera slutsatser. Slutsatserna härrör från studiet av akten och från resultaten av laboratorieundersökningar av fynden.

Tillämpad kriminalistik hämtar sina principer från både vetenskapen och konsten och kan därför mer exakt beskrivas som en vetenskaplig teknik.

På grundval av det ovanstående har vårt företag långvarig kunskap och erfarenhet av att utföra och bedöma laboratorieundersökningar. När det gäller vår kreativa föreställningsförmåga och vårt resonemang inbjuder vi Er att pröva dem i verkliga fall.

Fynd och bevisföremål är som bärare av tillförlitlig information alla de element — vapen, verktyg, spår, fläckar osv. — som finns på brottsplatsen, hos den misstänkte, på offret eller på andra platser och som inte bara kan tjäna som bevis för att ett brott har begåtts utan också som en indikation på den tilltalades skuld eller oskuld.

Dessa element är visserligen livlösa och kan inte förhöras vare sig under förundersökningen och den huvudsakliga utredningen eller under huvudförhandlingen, men de kan genom korrekt hantering samt vetenskaplig-teknisk förvaltning, undersökning, analys, tolkning, bearbetning och användning ge objektiva uppgifter och information, det vill säga bekräfta, vederlägga eller stärka en misstänkts påståenden eller ett offers utsaga; koppla samman eller utesluta ärenden eller händelser; knyta offret eller den misstänkte till en bestämd plats osv.

Dessa element, som kallas “stumma eller tysta vittnen”, har den jämförande fördelen framför andra bevismedel — erkännanden, vittnesmål osv. — att de varken autosuggereras eller suggereras av andra, inte glömmer, inte kan utpressas eller hotas och, viktigast av allt, inte kan mutas.

Ett bortglömt fingeravtryck, osynligt biologiskt material, fragment från fordon, patronhylsor och projektiler är tillsammans med andra fynd som, när de behandlas och tolkas på rätt sätt, kan ge en viktig inriktning åt utgången i de ärenden som undersöks.

I dag används vetenskaplig-teknisk bevisning i allt större utsträckning. I kombination med en väl dokumenterad akt formar den det rättsliga resonemanget och lägger därmed grunden för domstolens bedömning.

Ballistik undersöker frågor som rör vapen, såsom jämförande undersökningar, ballistiska utredningar osv., samt de verkningar som uppstår genom deras användning, såsom rikoschett, akustik, skottrester, sårballistik osv.

Den utgör därför ett av specialområdena inom tillämpad kriminalistik. Men vad är tillämpad kriminalistik? Tillämpad kriminalistik har inte sitt ursprung i ett enda vetenskapligt område, utan hämtar sina principer från olika vetenskapliga och tekniska områden. Den rymmer tvärvetenskaplighet, en konvergenspunkt mellan flera vetenskapliga fält, det vill säga skärningspunkterna mellan olika kunskapsområden, och betecknas därför som en vetenskaplig teknik.

Inom medicinen är tvärvetenskaplighet exempelvis avgörande. En internmedicinare kan behöva ordinera mikrobiologiska och bilddiagnostiska undersökningar för en patient. Det är läkaren som ansvarar för att avgöra vilka undersökningar patienten ska genomgå och hur omfattande de ska vara.

De ordinerade undersökningarna utförs av specialiserade mikrobiologer och radiologer, som kanske inte har direkt kontakt med varandra. Internmedicinaren måste emellertid bedöma deras resultat gemensamt och ta hänsyn till informationen från den använda metodiken och undersökningarna för att komma fram till en lämplig diagnos och behandlingsstrategi.

Den ordinerande läkaren — i vårt exempel internmedicinaren — ansvarar för den professionella bedömningen, den samlade värderingen av resultaten och de beslut som fattas. Samtidigt är läkaren specialist inom sitt område av den medicinska vetenskapen.

Om den ordinerande läkaren har underlåtit vissa undersökningar eller inte har bedömt dem korrekt kan detta på intet sätt läggas mikrobiologen eller radiologen till last…

Detta är således det tomrum som kan uppstå i ärenden av rättsligt intresse: behovet av en samlad bedömning av resultaten och en fördjupning i vidden av de frågor som bör ställas i varje enskilt fall.

Hur kan detta tomrum fyllas? Genom att förstå och närma sig uppgifterna i varje enskilt ärende från olika perspektiv.

Det är därför tvärvetenskaplighet internationellt vinner allt mer mark i förhållande till absolut specialisering. I vilket avseende? Inte på bekostnad av den vetenskapliga specialiseringen, utan när det gäller den slutliga bedömningen och beslutsfattandet. Tänk på medicinska råd och kollegier… i stället för varje form av ensidiga beslut.

Under medeltiden var “sanningen” att Jorden var platt. Den som talade om en rund Jord riskerade bålet. Vetenskapen kom emellertid med sina satelliter och visade Jordens klotform, det vill säga den enda verkliga sanningen. Avslutningsvis bör vi alla stå på samma sida, inte på den skenbara sanningens sida utan på den enda verkliga sanningens sida.